In Äventyr

Mitt drömäventyr

För ett tag sedan hade jag en släng av inspirationsbrist och fick då bra hjälp av både Katta och Kari som kom med förslag på önskeinlägg. Två av deras förslag liknade varandra, det ena var mitt drömäventyr och det andra var min drömdag. Det kan tyckas att dessa två skulle gå att kombinera men det tycker inte jag så det blir två inlägg och först ut är Karis förslag; mitt drömäventyr.

Jag ska inte sticka under stol med att det är svårt att bara välja ett äventyr som mina drömmars äventyr. Det finns otroligt många häftiga upplevelser och ställen att besöka att det känns orättvist att välja bara ett enda. Dessutom är det nästintill omöjligt att bestämma vad som är ett drömäventyr, är det dom stora, höga bergen eller är det livets små vardagliga äventyr som gör livet lite mer spännande varje dag? Eller är det att ta sig an ett utmanande jobb eller att flytta till en annan ort? I min värld kan äventyr vara väldigt varierande och det är bara en själv som kan bestämma vad just mitt äventyr är.

Om jag blundar och försöker visualisera mitt drömäventyr så är det självklart ett berg som dyker upp. Så länge som jag kan minnas har jag velat vandra och klättra i dom stora bergen, gärna dom största och länge var det Nepal som fanns högst upp på önskelistan. Tänk att få vara omgiven av världens högsta berg, att få vandra på stigar mot base camp av Mount Everest. Jag läste allt jag kom över i bokväg som handlade om Nepal och Mount Everest. Givetvis var Göran Kropps bok ”Göran Kropp 8000+” en av dessa och jag bläddrade längtansfullt i den, drömde mig bort till höga bergstoppar.

Så blev jag äldre (japp, tro det eller ej) och började umgås med en del bergskunniga personer. Vandring och klättring blev aktiviteter som jag gärna gjorde och som jag uppskattade stort. I takt med att jag lärde mig mer om framför allt klättring ju mer insåg jag att större bergsväggar kräver mer och då gick det ganska lätt att lista ut att dom stora bergen kräver sin äventyrare. Jag tror även att jag blev mer realist och tänkte att ett äventyr av den storleken är ett åtagande som jag inte längre vet om jag är villig att ta. Förutom den fysiska och ekonomiska biten så finns det ytterligare en aspekt, hänsynen till nära och kära. Att bege sig upp på höga, krävande toppar är en stor risk och där beslut kan vara förenat med livsfara. I dagsläget är jag inte villig att utsätta mig eller mina anhöriga för sådana risker. Men självklart, drömmen finns kvar men kanske något modifierad. Jag drömmer inte längre om att bestiga de allra högsta bergen men gärna en trekkingtopp eller att få stå högst uppe på Mont Blanc. Det vore helt magiskt!

20130711_110912

Som jag skrev i början har jag svårt att välja mitt drömäventyr, jag kan helt enkelt inte bara skriva om ett. Förutom Mont Blanc finns det några andra äventyr som lockar väldigt mycket. Hästtjej som jag är så vill jag uppleva de amerikanska vidderna från hästryggen, mer amerikanskt än så kan det knappast bli. En ranch i Montana eller Arizona med vildmarken runt hörnet. Jag tror att det skulle vara en upplevelse som jag skulle uppskatta fullt ut och njuta av varje ögonblick. Än mer övertygad blev jag när jag läste Emmis inlägg om hennes ridresa i Arizona.

I Sverige finns det ett äventyr som lockat mig sedan barnsben och som jag skrivit om tidigare. Att få vandra i Sveriges största vildmark, Sarek. Jag blir lyrisk bara jag tänker på hur storslaget det skulle vara. Vidderna, naturen och friheten, allt det som jag vill att ett äventyr ska innehålla. Jag hoppas innerligt att jag lyckas locka med mig någon bra person med mig till Sarek för just det äventyret vill jag uppleva tillsammans med någon annan. Dels för att det är roligt att uppleva saker tillsammans och dels för att jag både är björnrädd och mörkrädd, en dålig kombo om man ska vandra helt ensam i Sarek.

Mina tre drömäventyr är inte på något vis omöjliga att genomföra, det enda som krävs är rätt träning, lite planering och sparande. Spontant känns det som Sarek ligger närmast till hands och det äventyr som jag kommer att få uppleva först. Det är ju också det äventyr som jag drömt längst om så det känns passande att det är först ut om jag ska ta tag i att genomföra ett riktigt drömäventyr.

20130914_124645

 

 

Share Tweet Pin It +1
Previous PostEn rastlös helg.
Next PostGlädje, en livsviktig känsla.

No Comments

  1. Emmi i Österrike - explorista.se
    2 år ago

    Sarek är jag också sugen på. Klättra vulkaner i Ecuador, paddla i Indonesien & rida i Montana, precis som du skrev. Och stort tack för länken, en grym resa och mer wild west än så blir det inte!

    Reply
    1. Katrin
      2 år ago

      Länkar så gärna till dina äventyr! Kan tänka mig att det var en grym resa, bilderna är magiska. Jag måste genast spana in Ecuador, vulkaner är häftiga.

      Reply
  2. HojnaSandra
    2 år ago

    Sarek finns på min lista med, Rapadalen främst tror jag. Bestiga Mont Blanc låter grymt häftigt men inget för min höjdrädsla antar jag!

    Reply
    1. Katrin
      2 år ago

      Rapadalen ser fint ut så jag förstår att du vill dit! Höjdrädsla och höga, höga berg är nog en utmanande kombo. Men det går kanske träna bort rädslan….

      Reply

Leave a Reply