januari 2014

Monthly Archives

In Fettjåfallet, Isklättring, Silverling

Som tur var…

…hade min jultomte läst ett av mina inlägg innan jul där det stod att jag ville ha egna isklättringsprylar. Under granen låg alltså ett paket med stegjärn, eller ja, ett presentkort med en rebus som innebar att mina alldeles egna stegjärn var på väg. För första gången var Add Nature inte så snabba med leveransen och mina stegjärn dök upp först förra veckan. Väntan kändes lång men det var väl värt all längtan när jag idag fick chansen att inviga dom i Silverling på Frösöberget.

Fin is i Silverling.
Fin is i Silverling.

För er som inte är inbitna klättrare kanske det är på sin plats att förklara lite om isklättring och lite om utrustningen, däribland stegjärn. Som namnet avslöjar klättrar man alltså på is, det kan vara is från vattenfall och bäckar eller det kan vara is som skapats från snökanonernas överflödsvatten. Idag klättrade vi som sagt i Silverling, Gustavsbergsbacken och där är det is som byggs upp i samband med att det sprutas snö i backen. Otroligt lyxigt att ha så nära till isklättring, det funkar hur bra som helst att sticka dit en kväll efter jobbet. Precis som med vanlig klättring finns det många ställen runt om i Jämtland som bjuder på fina isar. Några av de vanligaste är Fettjåfallet, Klövsjö och Risberget, Offerdal. Fettjåfallet är ett stort, respektingivande vattenfall där man kan höra vattnet dåna bakom isväggen. Mäktigt och lite skrämmande. Jag kan erkänna att första gången jag klättrade där började jag gråta halvvägs uppför fallet för jag tyckte det var aningen läskigt. Jag hade även tänkt ut vad jag behövde säga om jag behövde ringa efter hjälp. Kruxet var att hade vi behövt hjälp var det bara den Alpina Fjällräddningsgruppen som hade kunna fixa ett sånt uppdrag och jag hade ju med mig en av gruppens medlemmar….Jag tror jag oroade mig lite i onödan.

På väg uppåt.
På väg uppåt.

Åter till själva klättringen och vad som behövs. Precis som i vanlig klättring har man ett rep, klättersele och repbroms, här kan man använda samma som på sommaren. Men istället för små, nätta klätterskor blir det storskor eller alpinpjäxor som man kan sätta stegjärnen på. Stegjärnen är en manick med vassa spetsar på som man sparkar in i isen och på så vis får fäste. Mina nya var rejält vassa. Det gäller att inte ha bästa byxorna på eftersom det är lätt att riva sönder dem med spetsarna. Eftersom jag inte är någon Pippi Långstrump som kan klättra i taket med bara fötterna krävs det även ett par isyxor för att kunna forcera uppåt. Isyxorna har också en vass spets som man hugger in i isen och sen är det bara att klättra uppåt.

Notera spetsarna på stegjärnen.
Notera spetsarna på stegjärnen.

Idag var det första gången på över ett år som jag klättrat is och oj, vad skoj det var. Det märktes dock att det var ett tag sedan och att det är en otroligt fysisk klättring. Mina armar tog slut löjligt fort. Träningsvärken lär komma som ett brev på posten. Precis som med vanlig klättring gäller det att klättra mer med benen och spara armarna lite. Det är ganska logiskt eftersom vi har större muskler i benen men lik förbaskat glömmer jag det nästan varje gång. Isyxorna gör givetvis också sitt till att armarna tar slut fortare, det blir en extra vikt som man slipper i vanlig klättring. Det är bara att träna lite mer så blir jag lite starkare och kan klättra längre utan att bli trött. Förhoppningsvis kan jag och klätterkompis Ingela hålla vår återkommande isdejt varannan vecka. Om vi gör det borde jag bli ruggigt stark innan våren.

Så jäkla skoj!
Så jäkla skoj!

Klättra, oavsett om det är is eller klippa, är fantastiskt roligt. Det är svårt att tänka på något annat utan det är här och nu som gäller. Fullt fokus och totalt närvaro. Det är en fysisk och mental anspänning som jag trivs med. Klättringen ger mig massor av energi, en hel del adrenalin och samtidigt ett stort lugn. Grymt bra!

Givetvis hann vi fika varm choklad också.
Givetvis hann vi fika varm choklad också.
Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Fjällen, Jämtland

Tidigare i vecka…

…gjorde jag en spontantur till fjällen. Ingen plan, inget mål men med skidorna och matsäcken med mig. På vägen fick jag kontakt med fjällkompisen Katti. Givetvis var hon…

Read More