In Äventyr

Vandring i vatten.

För en herrans massa år sedan var vi ett gäng tog med några hästar till Vallbo i Södra Årefjällen för en helg med fjällridning. En av dagarna var tanken att vi skulle rida över det historiska ridvadet på Ottsjön. Det är den kilometerlånga ridbara delen av sjön som postkurirerna använde innan det fanns farbara vägar. Vår tanke den gången misslyckades eftersom vi inte hittade rätt stig från Vallbohållet. Sedan dess har jag ofta tänkt att jag ska leta reda på ridvadet och gå från den ena sidan sjön till den andra sidan, genom vattnet. I tisdags, bara en så där 12-13 år senare fick jag till turen. Bättre sent än aldrig tänker jag.

I tisdags utgick vi från den lilla fjällbyn Ottsjö och efter en enkel vandring genom skogen dök leden över sjön upp. I strandkanten på den motsatta sidan av sjön finns det en stor vit skylt att ta sikte på och håller man kursen mot den skylten så riskerar man inte att komma ut på den djupa delen av sjön. Den här sommaren är det ovanligt torrt och även Ottsjön har ett lågt vattenstånd så just denna sommar är det nog ovanligt grunt.

Att tänka sig att det går att gå över en sjö för att komma till andra sidan stranden är en rätt häftig tanke och en ännu härligare upplevelse. Inte nånstans längs vandringen i vattnet kändes det farligt och där det var som djupast nådde vattnet mig till höften. Jag tror dock att en stormig höstdag är känslan annorlunda och man ska ha respekt för att det är en fjällsjö i en miljö som kan vara både utsatt och farlig när naturen bestämmer sig för att visa upp sin styrka.

På andra sidan sjön väntade en av Jämtlands vackraste sandstränder. Med Ottfjället som kuliss var det enkelt att njuta av lunchen och bara ligga på stranden en stund. Det är verkligen magiskt vilka vackra utflyktsmål som finns i min närhet. Om jag vill kan jag upptäcka ett nytt ställe varje gång jag drar ut på äventyr. Ofta hittar jag guldkorn som denna plats som jag gärna kommer tillbaka till gång på gång och jag tror att det är lätt att förstå varför.

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Äventyr

Ännu mer lycka och frihet på fjället!

Senast jag bloggade var när jag hade varit på Trumvallens fjällridning Vad passar då bättre än att ta tillbaka bloggandet med ännu ett inlägg från Trumvallens fjällridning?

Ofta får jag en enorm längtan efter att rida ut på fjället och då hör jag av mig till Hanna som tillsammans med Johan driver Trumvallens fjällridning. Den här längtan dök upp för någon månad sedan och jag hörde av mig till Hanna som gav förslag på två turer som jag kunde hänga med på. Så för några helger var det äntligen dags för mig att köra ner till Vemdalen för lite hästlycka på fjället.

Några dagar innan den tänkta turen messade Hanna till mig och undrade om jag inte ville hänga med på både lördagens och söndagens tur. Jag var inte svårövertalad och hade ungefär tusen anledningar till att jag var värd två dagar på hästryggen.

Att köra in till Hanna och Johans sommarranch är som att komma hem, varje gång landar själen direkt och lugnet blir så påtagligt. Den här lördagen var det Johan som mötte upp och jag hjälpte honom med att sadla och tränsa. Vi var ett stort gäng som skulle iväg och jag kände ingen förutom Johan. En sån sak gör mig ingenting eftersom jag tycker det är så himla trivsamt att bara få umgås med hästen och njuta av vyerna.

Johan undrade snabbt vilken häst jag ville ha och föreslog gängets nykomling, Moonshine. En häst med ett tydligt driv och motor men även otroligt följsam. Efter en heldag tillsammans var jag så förtjust i honom att jag även red honom på söndagen. Moonshines galopp på fjället fick min själ att skratta och slå volter. Att galoppera på fjällhedar är svårslaget!

Lördagens fjällridning bjöd på sommarsol, t-shirt-väder och nya vägar. Efter lunchen vid stugan vid toppen av Oxsjövålen letade vi oss ner för fjället på baksidan av Oxsjövålen. Bitvis brant och stening terräng som hästarna klarade galant. Det är fascinerande hur säkra hästarna är i den här terrängen och det är bara att lita på hästen så går det bra. Tyvärr tog jag inga bilder från baksidan men det var så otroligt vacker att bilderna inte hade gjort vyerna rättvisa.

Efter vi kommit ned på baksidan började vi rida tillbaka mot Trumvallen. Vi stannade till och pausade i en dalgång där det fortfarande fanns lite snö kvar. Hästarna mumsade på löv och jag passade på att göra något jag längtat efter hela vintern – ligga ner på en fjällhed och bara vila. Lugnet var total och fjället doftade underbart.

Det var svårt att slita sig från vilan när det var dags att rida iväg igen. Innan vi letade oss hemåt passade vi på att köra några fler galopprace uppför fjällheden. Så svårt att inte skratta när hästen bara öser på och fjället ligger framför oss!

När dagen övergick till kväll närmade vi oss Trumvallen igen och vanligtvis brukar jag bli lite vemodig när en ridtur börjar lida mot sitt slut. Den här gången behövde jag inte det eftersom jag visste att jag redan nästa dag skulle få ut på fjället. Om den dagen berättar jag en annan dag.

Share Tweet Pin It +1

5 Comments

In Äventyr

Frihet och lycka på fjället.

Det finns dagar och så finns det dagar som igår. Gårdagen var en dag som gick rätt in på energikontot och som landade otroligt rätt i tiden. Mina senaste jobbveckor har varit extremt tuffa så jag var i stort behov av återhämtning och det var precis vad jag fick igår.

Vid halvtiotiden igår körde jag in på parkering vid Trumvallens Fjällridning där jag nu ridit några gånger. Hanna vinkade glatt på sin väg för att hämta hästar och Johan höll redan på att sadla några andra hästar. Det är alltså Johan och Hanna som driver Trumvallens Fjällridning där jag igår bokat en ridtur på fjället.

Efter jag hälsat på Johan så frågade jag om jag kunde hjälpa till. Vid dagsturer är hästarna redan sadlade men jag passade på att komma innan dom andra gästerna för att få mer hästtid. Johan bad mig hämta några hästar i hagen som jag sedan hjälpte till att fixa i ordning. På Trumvallen är det western som gäller och där har jag lite att lära. Framför allt att knyta repgrimman och att få upp den tunga sadeln. Men med lite mer träning kommer jag lyckas bättre.

Nåja, efter en del fix och trix hade resten av gästerna hunnit dyka upp och efter en stunds ridgenomgång red vi upp mot fjället. Det var Johan som guidade oss. Jag hade fått hästen Rocky som enligt Hanna var långsam i skritten men då var det bara att galoppera ikapp dom andra. Så jag red längst bak i ledet och njöt av att få galoppera ikapp.

Halva gänget hade bokat en kortare tur så efter en stund var vi bara tre gäster och Johan som snirklade oss upp genom fjällskogen. Rocky var en härlig häst att dela fjällupplevelsen med. När vi började närma oss fjället fick jag byta häst med Johan och fick rida den ståtlige Indy. Det är Indy på dom här två bilderna nedan. 

Alltså vilken häst, så ståtlig, så snygg och så kraftfull. Det är svårt att beskriva men känslan av att rida fram på fjället med urkraften Indy var oslagbar. Vardagens intensiva och mentalt utmanande stunder byttes mot ett lyckorus.

Johan frågade mig om det var gott att komma upp på fjället, såklart var mitt svar ja och Johan konstaterade att jag nog behöver det, alltså komma upp på fjället. Helt rätt, jag behöver fjället, för energi, för återhämtning och för skojs skull.

Strax nedanför en fjälltopp pausade vi för lunch. Över öppen eld värmdes soppan och inne i raststugan blickade jag ut mot Härjedalens fjällvärld. Soppan värmde gott och efter lunch fortsatte vår ridtur. Först en sväng upp på den blåsiga toppen där utsikten var milsvid. Där uppe kändes naturen extra kärv och det är exakt såna stunder som får mig att känna att jag lever lite extra!

När eftermiddagen började närma sig red vi över fjället tillbaka mot Trumvallen. På fjällheden galopperade jag fram och tillbaka med Rocky. I ansiktet hade jag ett stort leende och jag kunde knappt hålla mig för skratt eftersom det var så himla roligt. Rocky är en sån där cool häst som lyssnar direkt på mina signaler, ville jag att han skulle stanna så gjorde han det, manade jag Rocky till galopp så galopperade han. Det är häftigt med lyhörda hästar och det märks att Hanna och Johan har god hand med sina hästar och har skolat hästarna på ett bra vis.

Fjället byttes mot skog där solens strålar letade sig fram mellan träden. Först då insåg jag att det började bli sen eftermiddag och att dagen led mot sitt slut. En dag som gick rätt in på enegikontot och som gjorde gott för själen. Häst och fjäll är en oslagbar kombination!

 

 

 

 

Share Tweet Pin It +1

10 Comments

In Äventyr

När höst möter vinter.

Min absoluta favoritårstid är hösten och jag trivs så otroligt bra i naturen då. Det är något speciellt med hösten och den har alltid legat mig varm om hjärtat.

Jag var därför lite orolig att alla fina höstfärger skulle vara borta när jag kom hem från Kroatien. Som tur var det inte så utan mycket av det vackra är fortfarande kvar. Däremot börjar vintern också pocka på uppmärksamhet här i Åredalen. Det är ett härligt möte mellan höst och vinter just nu.

I helgen har jag haft besök av en god vän och vi vaknade upp till att det snöade. Båda tjoade av glädje och under frukosten spånade vi på turalternativ.

Tillsammans med karta och kompass packade vi ner vår matsäck och förstärkningsjacka. Den lilla blå bilen kördes mot Vålådalen och strax efter Fångamon svängde vi av. Vårt mål var Hottögsfjället som har utsikt över flera andra fjäll och över några stora vattendrag.

Leden upp till Hottögsfjället börjar precis vid vägen och så snart vi kom in i den lummiga skogen möttes vi av tystnade och ett ymnigt snöfall. På träden var löven gula och den rödgröna marken täcktes av mjuk snö. 

Uppe vid trädgränsen såg vi hur fjällen började täckas av snö och dimman drog in över vissa toppar. Igår var en tydlig dag på hur snabbt vädret slår om i fjällmiljö. Det var sol, dimma, snö, blåst, mörka moln och klarblå himmel. Allt inom loppet av minuter. Häftigt och respektingivande.

Vi valde att inte gå upp på Hottögsfjällets topp utan vek av leden och gick obanat en bit österut för att få utsikt över olika sjöar. Vi njöt av den fina sjöutsikten en kort stund innan den försvann i snö och dimma. Då kurade vi ned oss i lä i en sänka och mumsade på våra smörgåsar. 

Innan vi började knata ner till bilen passade vi på att ta en extra tur för att fota lite. Fjället bjöd på ett kargt och storslaget landskap. Fjäll när fjäll är som bäst.

Fjäll där höst möter vinter, ja, det är något extra speciellt det!

Share Tweet Pin It +1

4 Comments

In Äventyr, Livet

En resa till solen.

Den här veckan gör jag något som jag inte gör så himla ofta, om knappt någonsin. Jag är på solsemester på sydligare breddgrader, nämligen i Kroatien. Jag kommer inte ihåg senast jag var på en solresa eftersom det inte hänt på en herrans massa år.

Tidigt i somras bestämde jag och syrran att vi var förtjänt av en avkopplande semester tillsammans med hennes kids. Sagt och gjort så bokade vi en resa och nu några månader senare är vi i Dubrovnik. Vi har det så där bra och avkopplande som vi önskade oss och den här resan är otroligt speciell på väldigt många vis.

Dagarna hittills har varit sagolikt bra och superlativen haglar. Vi har det bra, så bra! Och hur kan man inte ha det bra när det ser ut på det här viset ?

Share Tweet Pin It +1

4 Comments

In Livet

No fear of missing out.

Det är lätt hänt att tro att bara för att jag bor i Åre så är jag ute på fjället exakt varje dag och exakt hela dagen, från soluppgång till solnedgång.

Riktigt så är det inte och det var en av många anledningar till att jag flyttade närmare fjällen. Just för att kunna välja mina fjälldagar spontant och slippa planera flera veckor i förväg för att komma iväg på en dagstur. När jag bodde i Östersund blev en fjälltur ofta ett projekt medan jag numera kan kliva ut från jobbet och knata upp på till exempel Totthummeln. En fantastiskt lyxig tillvaro. Att ha äventyret runt hörnet är få förunnat.

Just att jag har närheten till naturen gör att jag har ett helt annat lugn vad det gäller naturupplevelser än vad jag hade när jag bodde i staden vid Storsjöns strand. Då ville jag iväg från asfalten så snart jag hade chansen och jagade det vackra vädret. Nu är det helt annorlunda.

Jag kollar sällan väderappar utan låter dagens känsla styra val av upplevelse. Vissa dagar väljer jag att stanna hemma och njuta av lugnet på min balkong. Eller åker in till byn för frukost med en vän och sen ligga på sängen för att läsa en god bok. Och så kommer dagar då fjällturerna avlöser varann.

Jag känner ett sånt lugn i att bo närmare naturen och det gör också att jag aldrig känner att jag missar en naturupplevelse för att jag ”bara” är hemma. Snarare tvärtom, att jag njuter dessto mer nästa gång jag är på tur för att jag medvetet följer och lyssnar på mina behov. För mig är det viktigt att göra saker med närvaro och det här är min strategi för att kunna vara närvarande i det mesta som jag gör.

Vad har du för strategi för att vara mer närvarande i vardagen!

Share Tweet Pin It +1

6 Comments

In Friluftsmat

Söndagsuppmaningen!

Nu har det snart gått en vecka sedan jag och en god vän var ute på after work i fjällnära miljö.

Som jag berättade då lagade vi mat över öppen eld. Jag har sagt det förr och kommer säga det om och om igen, att laga mat utomhus är så himla härligt. Oftast väldigt enkelt och framför allt är smakar mat väldigt bra utomhus.

När vi gått en sväng vid en fjällsjö hade det börjat kurra i magen. Eftersom vi höll oss i låglandet valde vi ett ställe med eldstad för middagspaus så vi kunde få göra en öppen eld. Få saker är så rogivande som öppen eld.

Under tiden som min vän fixade med elden började jag rodda med maten. Ibland är det smart att förbereda hemma men den här gången valde jag att fixa allt på plats. Jag trivs med att sitta vid elden och skära grönsaker. Det finns sällan en tid att passa och då tycker jag att det är värt att fixa allt på plats. Min variant av slow-food.

Vad blev det då för mat? Jag hade gjort en kylskåpsrensning eftersom jag ville använda upp den mat jag hade istället för att köpa nytt. Jag hade sötpotatis, paprika, lök, halloumi, babyspenat och parmaskinka hemma. Helt perfekt att brassa till en wok över öppen eld.

Sötpotatis tärnades i små bitar och stektes först eftersom den tog längst tid. Därefter lök, paprika och halloumi som också var tärnade. Jag gillar verkligen att använda halloumi som ger en bra smak, är mättande och löjligt gott! Spenaten var det sista som åkte i pannan och parmaskinkan fick vara kall bredvid. Jag använde min lilla Muurikapanna och fick steka maten i två omgångar. Det var fortfarande ganska varmt ute och därför hann maten inte bli kall mellan omgångarna. När båda omgångarna var genomstekta gjorde jag så att jag värmde allt tillsammans i pannan. Med nöd och näppe fick allt plats och jag fick vara extra försiktigt när jag rörde om i maten. Jag lyckades att få allt varmt igen utan att spilla för mycket och vi kunde avnjuta en god wok. Till det bjöds vi även på en magisk fjällutsikt och en sprakande eld. Klart bra vardagsmiddag helt enkelt!

Så min uppmaning så här en söndagskväll är att laga en måltid utomhus en av vardagskvällarna den här veckan. Länka gärna så jag får nya tips på bra friluftsmat.

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Äventyr

En lyxig vardag.

En av många anledningar till att jag bor i fjällvärlden är för att få chans att ha fjällen och naturen i vardagen. Skapa en vardag som jag inte behöver ta semester ifrån.

Därför är jag så himla glad för min måndagskväll. En helt vanlig måndag med jobb på dagen avslutades med en härlig eftermiddag och kväll i fjällmiljö. Det är vad jag kallar vardagslyx.

Jag och en vän hade bestämt att vi skulle gå på en fjälltur och sedan laga mat över öppen eld. Tanken var en tur på en fjälltopp men då molnen vara låga så valde vi istället en tur längs en fjällsjö. Vår vandring vid sjön var kantad av höstfärger och härliga tankar.  Ofta stannade vi upp och bara njöt av stunden. Lät samtalet få utrymme och ta tid. Det är något magiskt med att vara i naturen och bara vara där, både fysiskt och mentalt. Inget brus från omvärlden utan bara naturens enkelhet och komplexitet.

Efter en stunds vandrade valde vi en ny fjällsjö för vår middagsvy.  Strax innan sjön var marken färgad knallröd av olika växter. Det hade börjat skymma men sjön lyste upp och låg nästan spegelblank framför oss. Över en sprakande eld lagade vi mat och eftermiddagen hade blivit kväll innan maten var klar. På något vis stod tiden stilla och världen utanför kändes väldigt långt borta även om närvaron av och i naturen var total. Magiskt helt enkelt och framför allt otroligt lyxigt!

Share Tweet Pin It +1

5 Comments

In Äventyr

Älskade höst!

Precis som alla andra år möter jag hösten med glädje. Givetvis har alla årstider sin charm och sina fördelar men det är något alldeles speciellt med hösten. För mig är hösten årets nystart, så mycket mer nystart än nyår. Hösten är färgstark och vacker. Luften krispig och fylld med massor av energi. Likt många andra höstar har jag inga riktiga planer. Ja, förutom en semestervecka i Kroatien. Även om jag inte har några bestämda planer så finns det en del som jag vill uppleva.

Det absolut viktigaste som jag vill uppleva den här hösten är just hösten. Jag vill njuta av hösten fullt ut, oavsett om det är inomhus i mitt hem eller ute i naturen. Jag vill känna lugnet som höstmörkret ger mig när jag sitter i soffan och läser en bok samtidigt som det blåser storm ute. Jag vill gå ut i naturen och se all skiftningar i träden och marken. Jag vill tända en eld på en ödslig plats och titta upp på stjärnhimlen som jag saknat i sommar. Jag vill komma hem genomfrusen i kroppen men varm i själen efter en lång dag på ett höstigt fjäll. Jag vill vakna till dimma och se hur solen börjar bryta sig igenom dimman för att skapa magiskt ljus. Jag vill känna den första frosten på marken och veta att snart fryser sjöarna. Jag vill vara ute i kärvt väder, känna regnet i mitt ansikte och känna vinden ta tag i mitt hår.

Jag vill vara där hösten är och njuta av den varje dag. Hösten är min bästa tid!

Share Tweet Pin It +1

2 Comments

In Livet

Mot nya äventyr!

Under en längre tid, kanske flera månader, har jag funderat på att det är dags att ändra lite vad det gäller bloggen. Någon gång i början av min semester landade jag i att jag var redo för en förändring för bloggen. Namnbytet har pockat på min uppmärksamhet längre än så men jag ville också ha en mer långsiktig plan än bara den för bloggen. Nu har jag en plan och en blogg med nytt namn, Fjäll och klackar.

Vad är då skillnaden? Egentligen kanske inte så himla mycket mer än att jag ville börja på något nytt. Jag har alltid försökt att förmedla att det här med äventyr och friluftsliv inte behöver vara så himla svårt eller komplicerat utan att det faktiskt går att ha det himla lyxigt på sina upplevelser. Fjäll och klackar är ett led i att få förmedla att friluftsmat är mycket mer än frystorkat. Jag vill försöka dela med mig av fler recept och tips på god mat tillagad utomhus.

Jag tycker dessutom att jag har det så himla lyxigt som bor i ett land där naturupplevelserna är lättillgängliga. Lyxen att varje dag kunna upptäcka något nytt om jag så önskar. Jag tycker det är en lyx att ena stunden vara klädd i friluftskläder och njuta av sprakandet av en öppen eld för att en annan gång vara uppklädd och njuta av den lyxen. Det är kontrasterna mellan olikheterna som gör att jag uppskattar dom olika delarna. Det är vad fjäll och klackar handlar om.

Så varsågod, här är Fjäll och klackar! Hoppas ni kommer trivas här.

Fjäll och klackar
Foto: Katarina Jansson

Share Tweet Pin It +1

10 Comments