För en herrans massa år sedan var vi ett gäng tog med några hästar till Vallbo i Södra Årefjällen för en helg med fjällridning. En av dagarna var tanken att vi skulle rida över det historiska ridvadet på Ottsjön. Det är den kilometerlånga ridbara delen av sjön som postkurirerna använde innan det fanns farbara vägar. Vår tanke den gången misslyckades eftersom vi inte hittade rätt stig från Vallbohållet. Sedan dess har jag ofta tänkt att jag ska leta reda på ridvadet och gå från den ena sidan sjön till den andra sidan, genom vattnet. I tisdags, bara en så där 12-13 år senare fick jag till turen. Bättre sent än aldrig tänker jag.
I tisdags utgick vi från den lilla fjällbyn Ottsjö och efter en enkel vandring genom skogen dök leden över sjön upp. I strandkanten på den motsatta sidan av sjön finns det en stor vit skylt att ta sikte på och håller man kursen mot den skylten så riskerar man inte att komma ut på den djupa delen av sjön. Den här sommaren är det ovanligt torrt och även Ottsjön har ett lågt vattenstånd så just denna sommar är det nog ovanligt grunt.
Att tänka sig att det går att gå över en sjö för att komma till andra sidan stranden är en rätt häftig tanke och en ännu härligare upplevelse. Inte nånstans längs vandringen i vattnet kändes det farligt och där det var som djupast nådde vattnet mig till höften. Jag tror dock att en stormig höstdag är känslan annorlunda och man ska ha respekt för att det är en fjällsjö i en miljö som kan vara både utsatt och farlig när naturen bestämmer sig för att visa upp sin styrka.
På andra sidan sjön väntade en av Jämtlands vackraste sandstränder. Med Ottfjället som kuliss var det enkelt att njuta av lunchen och bara ligga på stranden en stund. Det är verkligen magiskt vilka vackra utflyktsmål som finns i min närhet. Om jag vill kan jag upptäcka ett nytt ställe varje gång jag drar ut på äventyr. Ofta hittar jag guldkorn som denna plats som jag gärna kommer tillbaka till gång på gång och jag tror att det är lätt att förstå varför.
‘
