In Äventyr

Frihet och lycka på fjället.

Det finns dagar och så finns det dagar som igår. Gårdagen var en dag som gick rätt in på energikontot och som landade otroligt rätt i tiden. Mina senaste jobbveckor har varit extremt tuffa så jag var i stort behov av återhämtning och det var precis vad jag fick igår.

Vid halvtiotiden igår körde jag in på parkering vid Trumvallens Fjällridning där jag nu ridit några gånger. Hanna vinkade glatt på sin väg för att hämta hästar och Johan höll redan på att sadla några andra hästar. Det är alltså Johan och Hanna som driver Trumvallens Fjällridning där jag igår bokat en ridtur på fjället.

Efter jag hälsat på Johan så frågade jag om jag kunde hjälpa till. Vid dagsturer är hästarna redan sadlade men jag passade på att komma innan dom andra gästerna för att få mer hästtid. Johan bad mig hämta några hästar i hagen som jag sedan hjälpte till att fixa i ordning. På Trumvallen är det western som gäller och där har jag lite att lära. Framför allt att knyta repgrimman och att få upp den tunga sadeln. Men med lite mer träning kommer jag lyckas bättre.

Nåja, efter en del fix och trix hade resten av gästerna hunnit dyka upp och efter en stunds ridgenomgång red vi upp mot fjället. Det var Johan som guidade oss. Jag hade fått hästen Rocky som enligt Hanna var långsam i skritten men då var det bara att galoppera ikapp dom andra. Så jag red längst bak i ledet och njöt av att få galoppera ikapp.

Halva gänget hade bokat en kortare tur så efter en stund var vi bara tre gäster och Johan som snirklade oss upp genom fjällskogen. Rocky var en härlig häst att dela fjällupplevelsen med. När vi började närma oss fjället fick jag byta häst med Johan och fick rida den ståtlige Indy. Det är Indy på dom här två bilderna nedan. 

Alltså vilken häst, så ståtlig, så snygg och så kraftfull. Det är svårt att beskriva men känslan av att rida fram på fjället med urkraften Indy var oslagbar. Vardagens intensiva och mentalt utmanande stunder byttes mot ett lyckorus.

Johan frågade mig om det var gott att komma upp på fjället, såklart var mitt svar ja och Johan konstaterade att jag nog behöver det, alltså komma upp på fjället. Helt rätt, jag behöver fjället, för energi, för återhämtning och för skojs skull.

Strax nedanför en fjälltopp pausade vi för lunch. Över öppen eld värmdes soppan och inne i raststugan blickade jag ut mot Härjedalens fjällvärld. Soppan värmde gott och efter lunch fortsatte vår ridtur. Först en sväng upp på den blåsiga toppen där utsikten var milsvid. Där uppe kändes naturen extra kärv och det är exakt såna stunder som får mig att känna att jag lever lite extra!

När eftermiddagen började närma sig red vi över fjället tillbaka mot Trumvallen. På fjällheden galopperade jag fram och tillbaka med Rocky. I ansiktet hade jag ett stort leende och jag kunde knappt hålla mig för skratt eftersom det var så himla roligt. Rocky är en sån där cool häst som lyssnar direkt på mina signaler, ville jag att han skulle stanna så gjorde han det, manade jag Rocky till galopp så galopperade han. Det är häftigt med lyhörda hästar och det märks att Hanna och Johan har god hand med sina hästar och har skolat hästarna på ett bra vis.

Fjället byttes mot skog där solens strålar letade sig fram mellan träden. Först då insåg jag att det började bli sen eftermiddag och att dagen led mot sitt slut. En dag som gick rätt in på enegikontot och som gjorde gott för själen. Häst och fjäll är en oslagbar kombination!

 

 

 

 

Share Tweet Pin It +1

4 Comments

In Äventyr

När höst möter vinter.

Min absoluta favoritårstid är hösten och jag trivs så otroligt bra i naturen då. Det är något speciellt med hösten och den har alltid legat mig varm om hjärtat.

Jag var därför lite orolig att alla fina höstfärger skulle vara borta när jag kom hem från Kroatien. Som tur var det inte så utan mycket av det vackra är fortfarande kvar. Däremot börjar vintern också pocka på uppmärksamhet här i Åredalen. Det är ett härligt möte mellan höst och vinter just nu.

I helgen har jag haft besök av en god vän och vi vaknade upp till att det snöade. Båda tjoade av glädje och under frukosten spånade vi på turalternativ.

Tillsammans med karta och kompass packade vi ner vår matsäck och förstärkningsjacka. Den lilla blå bilen kördes mot Vålådalen och strax efter Fångamon svängde vi av. Vårt mål var Hottögsfjället som har utsikt över flera andra fjäll och över några stora vattendrag.

Leden upp till Hottögsfjället börjar precis vid vägen och så snart vi kom in i den lummiga skogen möttes vi av tystnade och ett ymnigt snöfall. På träden var löven gula och den rödgröna marken täcktes av mjuk snö. 

Uppe vid trädgränsen såg vi hur fjällen började täckas av snö och dimman drog in över vissa toppar. Igår var en tydlig dag på hur snabbt vädret slår om i fjällmiljö. Det var sol, dimma, snö, blåst, mörka moln och klarblå himmel. Allt inom loppet av minuter. Häftigt och respektingivande.

Vi valde att inte gå upp på Hottögsfjällets topp utan vek av leden och gick obanat en bit österut för att få utsikt över olika sjöar. Vi njöt av den fina sjöutsikten en kort stund innan den försvann i snö och dimma. Då kurade vi ned oss i lä i en sänka och mumsade på våra smörgåsar. 

Innan vi började knata ner till bilen passade vi på att ta en extra tur för att fota lite. Fjället bjöd på ett kargt och storslaget landskap. Fjäll när fjäll är som bäst.

Fjäll där höst möter vinter, ja, det är något extra speciellt det!

Share Tweet Pin It +1

4 Comments

In Äventyr, Livet

En resa till solen.

Den här veckan gör jag något som jag inte gör så himla ofta, om knappt någonsin. Jag är på solsemester på sydligare breddgrader, nämligen i Kroatien. Jag kommer inte ihåg senast jag var på en solresa eftersom det inte hänt på en herrans massa år.

Tidigt i somras bestämde jag och syrran att vi var förtjänt av en avkopplande semester tillsammans med hennes kids. Sagt och gjort så bokade vi en resa och nu några månader senare är vi i Dubrovnik. Vi har det så där bra och avkopplande som vi önskade oss och den här resan är otroligt speciell på väldigt många vis.

Dagarna hittills har varit sagolikt bra och superlativen haglar. Vi har det bra, så bra! Och hur kan man inte ha det bra när det ser ut på det här viset ?

Share Tweet Pin It +1

4 Comments

In Livet

No fear of missing out.

Det är lätt hänt att tro att bara för att jag bor i Åre så är jag ute på fjället exakt varje dag och exakt hela dagen, från soluppgång till solnedgång.

Riktigt så är det inte och det var en av många anledningar till att jag flyttade närmare fjällen. Just för att kunna välja mina fjälldagar spontant och slippa planera flera veckor i förväg för att komma iväg på en dagstur. När jag bodde i Östersund blev en fjälltur ofta ett projekt medan jag numera kan kliva ut från jobbet och knata upp på till exempel Totthummeln. En fantastiskt lyxig tillvaro. Att ha äventyret runt hörnet är få förunnat.

Just att jag har närheten till naturen gör att jag har ett helt annat lugn vad det gäller naturupplevelser än vad jag hade när jag bodde i staden vid Storsjöns strand. Då ville jag iväg från asfalten så snart jag hade chansen och jagade det vackra vädret. Nu är det helt annorlunda.

Jag kollar sällan väderappar utan låter dagens känsla styra val av upplevelse. Vissa dagar väljer jag att stanna hemma och njuta av lugnet på min balkong. Eller åker in till byn för frukost med en vän och sen ligga på sängen för att läsa en god bok. Och så kommer dagar då fjällturerna avlöser varann.

Jag känner ett sånt lugn i att bo närmare naturen och det gör också att jag aldrig känner att jag missar en naturupplevelse för att jag ”bara” är hemma. Snarare tvärtom, att jag njuter dessto mer nästa gång jag är på tur för att jag medvetet följer och lyssnar på mina behov. För mig är det viktigt att göra saker med närvaro och det här är min strategi för att kunna vara närvarande i det mesta som jag gör.

Vad har du för strategi för att vara mer närvarande i vardagen!

Share Tweet Pin It +1

6 Comments

In Friluftsmat

Söndagsuppmaningen!

Nu har det snart gått en vecka sedan jag och en god vän var ute på after work i fjällnära miljö.

Som jag berättade då lagade vi mat över öppen eld. Jag har sagt det förr och kommer säga det om och om igen, att laga mat utomhus är så himla härligt. Oftast väldigt enkelt och framför allt är smakar mat väldigt bra utomhus.

När vi gått en sväng vid en fjällsjö hade det börjat kurra i magen. Eftersom vi höll oss i låglandet valde vi ett ställe med eldstad för middagspaus så vi kunde få göra en öppen eld. Få saker är så rogivande som öppen eld.

Under tiden som min vän fixade med elden började jag rodda med maten. Ibland är det smart att förbereda hemma men den här gången valde jag att fixa allt på plats. Jag trivs med att sitta vid elden och skära grönsaker. Det finns sällan en tid att passa och då tycker jag att det är värt att fixa allt på plats. Min variant av slow-food.

Vad blev det då för mat? Jag hade gjort en kylskåpsrensning eftersom jag ville använda upp den mat jag hade istället för att köpa nytt. Jag hade sötpotatis, paprika, lök, halloumi, babyspenat och parmaskinka hemma. Helt perfekt att brassa till en wok över öppen eld.

Sötpotatis tärnades i små bitar och stektes först eftersom den tog längst tid. Därefter lök, paprika och halloumi som också var tärnade. Jag gillar verkligen att använda halloumi som ger en bra smak, är mättande och löjligt gott! Spenaten var det sista som åkte i pannan och parmaskinkan fick vara kall bredvid. Jag använde min lilla Muurikapanna och fick steka maten i två omgångar. Det var fortfarande ganska varmt ute och därför hann maten inte bli kall mellan omgångarna. När båda omgångarna var genomstekta gjorde jag så att jag värmde allt tillsammans i pannan. Med nöd och näppe fick allt plats och jag fick vara extra försiktigt när jag rörde om i maten. Jag lyckades att få allt varmt igen utan att spilla för mycket och vi kunde avnjuta en god wok. Till det bjöds vi även på en magisk fjällutsikt och en sprakande eld. Klart bra vardagsmiddag helt enkelt!

Så min uppmaning så här en söndagskväll är att laga en måltid utomhus en av vardagskvällarna den här veckan. Länka gärna så jag får nya tips på bra friluftsmat.

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Äventyr

En lyxig vardag.

En av många anledningar till att jag bor i fjällvärlden är för att få chans att ha fjällen och naturen i vardagen. Skapa en vardag som jag inte behöver ta semester ifrån.

Därför är jag så himla glad för min måndagskväll. En helt vanlig måndag med jobb på dagen avslutades med en härlig eftermiddag och kväll i fjällmiljö. Det är vad jag kallar vardagslyx.

Jag och en vän hade bestämt att vi skulle gå på en fjälltur och sedan laga mat över öppen eld. Tanken var en tur på en fjälltopp men då molnen vara låga så valde vi istället en tur längs en fjällsjö. Vår vandring vid sjön var kantad av höstfärger och härliga tankar.  Ofta stannade vi upp och bara njöt av stunden. Lät samtalet få utrymme och ta tid. Det är något magiskt med att vara i naturen och bara vara där, både fysiskt och mentalt. Inget brus från omvärlden utan bara naturens enkelhet och komplexitet.

Efter en stunds vandrade valde vi en ny fjällsjö för vår middagsvy.  Strax innan sjön var marken färgad knallröd av olika växter. Det hade börjat skymma men sjön lyste upp och låg nästan spegelblank framför oss. Över en sprakande eld lagade vi mat och eftermiddagen hade blivit kväll innan maten var klar. På något vis stod tiden stilla och världen utanför kändes väldigt långt borta även om närvaron av och i naturen var total. Magiskt helt enkelt och framför allt otroligt lyxigt!

Share Tweet Pin It +1

5 Comments

In Äventyr

Älskade höst!

Precis som alla andra år möter jag hösten med glädje. Givetvis har alla årstider sin charm och sina fördelar men det är något alldeles speciellt med hösten. För mig är hösten årets nystart, så mycket mer nystart än nyår. Hösten är färgstark och vacker. Luften krispig och fylld med massor av energi. Likt många andra höstar har jag inga riktiga planer. Ja, förutom en semestervecka i Kroatien. Även om jag inte har några bestämda planer så finns det en del som jag vill uppleva.

Det absolut viktigaste som jag vill uppleva den här hösten är just hösten. Jag vill njuta av hösten fullt ut, oavsett om det är inomhus i mitt hem eller ute i naturen. Jag vill känna lugnet som höstmörkret ger mig när jag sitter i soffan och läser en bok samtidigt som det blåser storm ute. Jag vill gå ut i naturen och se all skiftningar i träden och marken. Jag vill tända en eld på en ödslig plats och titta upp på stjärnhimlen som jag saknat i sommar. Jag vill komma hem genomfrusen i kroppen men varm i själen efter en lång dag på ett höstigt fjäll. Jag vill vakna till dimma och se hur solen börjar bryta sig igenom dimman för att skapa magiskt ljus. Jag vill känna den första frosten på marken och veta att snart fryser sjöarna. Jag vill vara ute i kärvt väder, känna regnet i mitt ansikte och känna vinden ta tag i mitt hår.

Jag vill vara där hösten är och njuta av den varje dag. Hösten är min bästa tid!

Share Tweet Pin It +1

2 Comments

In Livet

Mot nya äventyr!

Under en längre tid, kanske flera månader, har jag funderat på att det är dags att ändra lite vad det gäller bloggen. Någon gång i början av min semester landade jag i att jag var redo för en förändring för bloggen. Namnbytet har pockat på min uppmärksamhet längre än så men jag ville också ha en mer långsiktig plan än bara den för bloggen. Nu har jag en plan och en blogg med nytt namn, Fjäll och klackar.

Vad är då skillnaden? Egentligen kanske inte så himla mycket mer än att jag ville börja på något nytt. Jag har alltid försökt att förmedla att det här med äventyr och friluftsliv inte behöver vara så himla svårt eller komplicerat utan att det faktiskt går att ha det himla lyxigt på sina upplevelser. Fjäll och klackar är ett led i att få förmedla att friluftsmat är mycket mer än frystorkat. Jag vill försöka dela med mig av fler recept och tips på god mat tillagad utomhus.

Jag tycker dessutom att jag har det så himla lyxigt som bor i ett land där naturupplevelserna är lättillgängliga. Lyxen att varje dag kunna upptäcka något nytt om jag så önskar. Jag tycker det är en lyx att ena stunden vara klädd i friluftskläder och njuta av sprakandet av en öppen eld för att en annan gång vara uppklädd och njuta av den lyxen. Det är kontrasterna mellan olikheterna som gör att jag uppskattar dom olika delarna. Det är vad fjäll och klackar handlar om.

Så varsågod, här är Fjäll och klackar! Hoppas ni kommer trivas här.

Fjäll och klackar
Foto: Katarina Jansson

Share Tweet Pin It +1

10 Comments

In Livet

Sommaren som kommer eller som redan pågår.  

Det är något knas med min tidsuppfattning. Jag har absolut noll koll på datum. Jag tittar förundrat i kalendern för att inse att på lördag dyker juli upp. Av någon märklig anledning har jag känslan av att sommaren just börjat.

Oavsett om det är juni, juli eller augusti så har jag i stort sett inga planer för sommaren. Jag hade en plan på att inte planera så mycket och istället göra det som faller mig in för dagen. Trots detta har jag bokat in vissa saker och det känns bra. Lite så där lagom planering bara. En mix av struktur och spontanitet brukar bli bäst. Vi säger så! 

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Äventyr

Vid en bäck i en skog. 

Då och då dyker det upp äventyr och upplevelser som är lite extra speciella. Dom där fina stunderna som landar rakt in i själ och hjärtan. Som fyller på energikontot och som jag kommer att tänka på med glädje.

Igår kväll var en sån kväll med en sånt äventyr. Jag och en av mina goda vänner lastade med oss deras cyklar och körde upp till Björnen, Åre. I byn var det blåsigt och regnet hängde i luften. Solen gjorde sitt bästa för att tränga undan gråa regnmoln och i Björnen hade solen lyckats med det.

Vi parkerade vid spårcentralen, lastade av cyklarna och knäppte på oss hjälmarna. Några stenkast bortanför parkeringen började sommarens första cykeläventyr. Där fanns den gamla skogsvägen till Fröå Gruva och på den rullade hjulen snabbt. Vi var omgiven av gröna, vackra träd och växter. Här och där dök Fröå tjärn upp och kvällen var så där otroligt vacker.

Framme vid Fröågruva tog vi en kort paus, njöt av vyerna och den fina sommarkvällen. Vid dammen började stigen; Kanalleden, som skulle ta oss tillbaka till Björnen. Redan efter första svängen blev jag överförtjust i Kanalleden. En mjukskogsstig slingrade sig längs den lilla kanalen och allt ramades in av en lummig skog. Världsklass helt enkelt!

I den vackra naturen var syret starkt och min energi återkom mer och mer för varje tramtag. Stigen var lagom svår och jag njöt av stunden. Gång på gång tjoade jag till om hur härligt det var. Och vackert, och skoj, och ja, alldeles, alldeles underbart.



Share Tweet Pin It +1

0 Comments